Romantiken – ett sätt att se, Nationalmuseum, 26 september 2024–5 januari 2025
Publicerat i Exhibition.
Starka känslor och mystik. I den här utställningen kunde besökaren stiga in i en bildvärld som skrämmer, lockar och öppnar sig mot okända rum. Som förvandlar vardagen till poesi och lämnar plats för betraktaren att känna och tolka. Romantiken var en epok i konsthistorien som lämnat spår vi följer än idag.
Utställningen Romantiken – ett sätt att se tog ett brett grepp om den period under 1800-talet som kallas för romantiken. Med den ville Nationalmuseum förklara vad romantiken innebar och hur den påverkade sin samtid. Vi ville också visa att romantiken inte alls begränsar sig till 1800-talet, utan att vi ännu i vår tid dagligen umgås med många av den tidens frågor och idéer.
En bildvärld som skrämmer och lockar, som öppnar sig mot okända rum i mörker, dimma och ljus. Men som också förvandlar bagateller till poesi. Som stimulerar sökande och längtan, som blottar medvetandets djup och som kalibrerar vår sensibilitet. En bildvärld där gränserna mellan konst, fantasi och verklighet närmar sig upplösning.
Romantiken var omvälvande på flera sätt, inte minst genom att bildkonsten bjöd in betraktaren att ta plats i konstverket för att uppleva det på långt friare villkor än tidigare. Fantasin och föreställningsförmågan blev utgångspunkten för en ny sorts bildupplevelse som kopplades till egna minnen och erfarenheter i stället för lärda skrifter. Gränsen mellan bild och verklighet var inte längre lika tydlig. Genom nya motivvärldar och ett mer verklighetsnära sätt att framställa natur och människor blev konsten tillgänglig för en större publik.
I utställningen visades flera nyförvärv som Nationalmuseum gjort de senaste åren, tillsammans med nyckelverk inlånade framför allt från museer i Tyskland, Norge och Frankrike. Dessutom innehöll den samtidskonst för att visa hur romantiken lever kvar i konsten idag. Se konst av 1800-talskonstnärer som Peder Balke, Ernst Ferdinand Oehme, Caspar David Friedrich, Karl Friedrich Schinkel, Eugène Delacroix, Johan Christian Dahl, Marcus Larson och av ett stort antal samtidskonstnärer.